Det är jag som är Frans, katten framför andra katter tycker matte.

Jag är tre år på det fjärde. Min bästis är grannkatten Findus.

Ibland går jag över till honom för att ha kul, men nästan lika ofta kommer han över till mig.

Favoritplatsen är i en korg på mattes skrivbord eller bakom tangentbordet med huvudet på någon knapp så datorn får fnatt och jag får äntligen lite uppmärksamhet.

Solen det är något alla katter gillar att ligga i, men inte jag. När jag var liten fick jag solsting och höll på att dö, så efter det håller jag mig ifrån solen. Jag gillar inte värme över huvud taget.

Ibland känner jag ett starkt behov av att vara vegetarian, t.ex. när jag träffar på en storråtta och känner mattes krav av att jag borde fånga och käka upp den. Men dom är ju så himla stora, jag blir mätt bara jag tänker på det. 

Varje morgon: Husse bär mig upp till matte där jag lägger mig bekvämt mitt på hennes bröst. Sen kräver jag att matte klappar och myser med mig. Hon måste lägga mig försiktigt åt sidan när hon tänker stiga upp annars blir jag sur och sticker ner.
När matte har plockat ihop sina kläder bär hon mig ner och sätter mig på köksgolvet sedan följer jag med henne till badrummet för att dricka vatten i min egen mugg som står i duschen. 
När vi är klara går jag med henne ut i köket igen. Där serveras det grädde på fat nere på golvet vid hennes sida, men inte förrän hon plockat fram frukost och satt sig ner. Vilket ibland kan ta onödigt lång tid. 

Ibland retas hon mig genom att visa mig gräddpaketet då kan jag inte låta bli att slicka mig flera gånger runt munnen. och ibland räcker det med att hon sätter ner fatet på bordet för att slickreflexen ska sätta in.

När husse och lillmatte kom hem från Mallorca hade dom köpt med sig en jätterolig leksak till mig, en laserpenna. När matte trycker på en knapp lyser en röd punkt, som sedan far runt i rummet och jag efter.
Upp på möbler och in under soffor. Helkul. Men jag giller inte när den sticker in i bokhyllan och gömmer sig bakom böckerna, då brukar jag ligga alldeles stilla och vänta på att den ska komma ut. När matte tar tag i laserpennan skramlar det lite från dess kedja och då vet jag att det är kul på gång. Hur tyst matte än försöker ta upp laserpennan hör jag det underbara ljudet och vad jag än gör släpper jag det för att få leka med "laserråttan". Ibland är jag säker på att jag fångat den, men när jag försiktigt lyfter på tassarna har den smitit. En dag ska jag vinna.

Ps. Stolen jag ligger på är Mattes. Hon blir sur om jag ligger där, säger att stolen blir full av katthår, men det struntar jag i. Lite katthår har väll ingen dött av. Se på mig och mina kompisar, vi är fulla av katthår och vi har inte ens blivit sjuka.