Här ligger jag och har det bra.
Men skulle matte eller husse starta laserskrivaren på kontoret är jag genast vaken och rusar in, hoppar upp på skrivbordet och kastar mig fram till skrivaren.
Det ena pappret efter det andra går in i skrivaren och kommer ut på ett annat ställe, jag fattar inte hur.
Jag är på helspänn vet inte riktigt vad som händer, jag försöker hindra papperna att försvinna in i skrivaren genom att slå på dom med tassen. Men dom sticker ändå in i skrivaren. Jag kan smälla till rätt hårt med tassen, nästan så att hela skrivaren hoppar till. Det är ganska läskigt, minsta ljud kan få mig att hoppa till i det läget. Husse och matte brukar skälla och säga att den kan gå sönder om jag fortsätter på det viset.

En gång stack jag in nosen där papperna försvann in och då var det någon där inne som tog tag i mitt morrhår och drog till. Fy sjutton vad det gjorde ont, så det gör jag aldrig om. Att han knycker en massa papper är en sak, men att han försöker ta mina morrhår är en annan sak.

Kopiatorn som har rörlig överdel var en kul leksak. Den kunde man sitta på och åka fram och tillbaka på. Men inte efter att den försökte strypa mig. Jag satte mig mellan den och väggen när inte husse såg, men vad hände, jo då kommer den rörliga överdelen farande och trycker mig mot väggen precis vid halsen. Otäkt säger jag bara, så dit går jag inte mer, hur lockande den än kan vara.

Jag har en mugg med vatten i badrummet som jag brukar dricka ur, men att ta sig dit kan ibland vara rent livsfarligt, för där i badrummet bor det två otäcka typer.
En heter Tvättmaskin och en heter Torktumlare. Ibland för dom ett så otäckt liv att jag är helt övertygad om att dom tänker fånga mig och kanske äta upp mig. Inget i hela världen kan få mig att gå in dit när dom är på G. Jag brukar vänta tills dom har somnat, men ibland sätter dom igång precis när jag är beredd att smyga in. Matte har försökt att tala mig tillrätta. Hon säger att dom inte är farlig och att dom dessutom sitter fast i väggen med ett snöre. Men vem tror på henne, hon har minsann lurats förr. 
Men värst av dom alla är en Herr Dammsugare som hon jagar mig med runt i huset.
Försöker jag gömma mig under en säng är han där eller försöker jag sticka bakom bokhyllan hittar han mig där. Jag har sett med egna ögon vad han kan sluka, så inte tänker jag låta honom få tag i mig. Hans skrattar hela tiden när han jagar mig. Det är det mest otäcka skratt man kan tänka sig

Här om dagen kom jag hem med min första trofé.
Jag hade en svart hårtuss på ena klon.
Matte förstod med en gång att jag hade gjort processen kort med den okastrerade grannkatten utan känt namn. Han har liksom bestämt sig för att ta över mitt och Findus revir, men nu så fick han vad han tålde. Matte kollade om jag hade någon skada, vilket jag naturligtvis inte hade. Tror hon att jag är en klenis kanske. Lite svårt hade jag att förklara alla beige-rosa tussar i hela trädgården.

Husse han är inte snäll. Vet ni vad han säger till mig när han är på väg ut?
- Vet du varför jag har satt på mig skor? - Jo, så jag inte blir blodig om fötterna när jag trampar på dig.
Jag skulle ha bitit honom i benet om det inte var för att jag då skulle få en dålig smak i munnen.

Lillhusse honom är jag lite rädd för. Har hört hur han har burit sig åt med en annan katt som bodde här.
Han kom en dag in till matte i köket och när hon fråga var den lille kattungen var. Svarade han, - kissen pinkar. Matte anade som tur var oråd och rusade in i badrummet, där hörde hon konstiga ljud från toaletten.
Hon lyfte på toalettlocket och hittade en genomblöt kattunge.
Lillhusse tyckte att kattungen skulle pinka, men som tur var spolade han inte.
Då hade han förmodligen försvunnit ner i röret.
Lillhusse borde ha begripit bättre, han var ju då redan uppe i den aktningsvärda åldern 3. 
Men han har alltid varit lite barnslig den grabben.