Marcus heter han som köpte mig av min mor.
Jag fick följa med hem till honom och där fick jag träffa hans andra katt "Buzifer" eller Bosse som vi kallar honom.

Första morgonen gick jag upp tidigt för att göra mina behov på toan. Där träffade jag på Bosse som just hade kommit hem från sin nattliga tur. Jag fick se att han lämnat badrumsfönstret öppet, så jag gick nyfiket fram för att se vad det fanns där utanför. Jag såg inte så mycket, för ett stort träd var i vägen, så jag bestämde mig för att hoppa ner på taket över ytterdörren. Jaha, det här är alltså min nya värld. "Gråbo" heter platsen och jag förstår varför stället fick det namnet. Dax att gå tillbaka in igen. Upps, jag kan inte komma tillbaka till fönstret, men ingen fara, jag hoppar ner från taket och går runt. Det måste ju gå att komma in igen.

Nu tror jag att någon annan får berätta mer, för jag vill inte ens tänka på denna hemska del av mitt liv.

Marcus och hans flickvän Helen och syster Carola, frågade runt, letade och ropade i flera dagar efter Grels. Ingen stans fanns han. Dagarna gick och saknaden var stor.
Efter en vecka fick Marcus se Grels sittande på taket över dörren igen. Han rusade in efter en stol att stå på, men hur han än sträckte sig nådde han inte kanten.
Han fick helt enkelt göra ett hopp upp och så fick han tag i kanten och han hade turen att få tag även i Grels. Nu var det bara att sträcka ner foten till stolen så var allt bra igen. Men han nådde inte ner, utan fick bara släppa taget om kanten och duns ner på stolen som brakade ihop under honom. Och med den landningen försvann Grels i en rasande fart. Jaha, tillbaka till ruta 1.
Nu började dom leta efter Grels med förnyad energi, för dom visste ju att han fanns i grannskapet, men Gråbo är stort och Grels är liten. Till slut gav dom upp. Marcus fick bud om en ny liten kattunge, Electra" och han bestämde sig för att ta henne. Grels var ju som uppslukad av jorden.

Ibland såg dom Grels från balkongen och då rusade dom ut för att försöka fånga honom, men varje gång fick dom ge upp.

Så en dag fick dom se honom nere vid soptunnorna. Han satt och slickade på ett MacDonnalds-papper. Carola rusade ner med matskålen, Grels försvann då in i buskarna igen. Carola satte sig då ner för att vänta ut honom. Hon hoppades på att maten skulle locka fram honom. Sakta såg hon honom komma närmare skålen och när han var tillräckligt nära fångade hon honom snabbt. Men nu var han ju halvvild, så han klöste och bet allt vad han kunde, men Carola släppte inte taget. Hon visste att detta kanske skulle vara sista gången dom fick se honom. Hon kom in i lägenheten alldeles sönderklöst om händerna. Där fanns Marcus och Helen och dom stängde in honom i badrummet (nu med fönstret ordentligt stängt) så han fick äta i lugn och ro, medan dom plåstrade om Carola. Nu kom det stora arbetet att få honom tam igen. Minsta ljud och han for iväg. Han gömde sig hela tiden och kom bara fram när han fick mat. Carola fångade in honom då och då för att klappa och prata med honom, men så fort hon släppte honom, försvann han in under soffan. Han bodde nu konstant där under. Carola hade nu tagit över ansvaret för Grels, men visste inte hur hon skulle få honom lugn och tam. Miljön hemma hos Marcus var lite stökig, med en massa folk som kom och gick. Även ljudnivån var i det bullrigaste laget för en vettskrämd liten kattunge.

Ok, nu kan jag berätta vidare.
Marcus, Helen men framför allt Carola har varit helt underbara, jag är så glad att dom inte gav upp.

Min ny matte här vid Snevide vill jag aldrig lämna. Här på landet trivs jag verkligen.
Ibland retar matte mig och säger att jag är bortskämd och att jag kanske skulle må bra av att få åka tillbaka till stan och bara få MacDonnalds-papper till mat.